
Vi gör det jobb som ingen annan vill göra
Patrik Stenman i Skellefteå är platschefen som har ett förflutet som turnerande punkrockare. Just nu ligger musikkarriären på is till förmån för industrisanering – något som uppskattas bland personalen då han beskrivs som en bra chef. Han har själv jobbat sig upp i företaget och kan alla delar, men trots det är ingen dag den andra lik.
– Jag lär mig saker varje dag, säger han.
Just idag är Patrik hemma och vabbar med sonen Alve, två år, som har öroninflammation. Rockklassiker av Guns N’ Roses och Iron Maiden ljuder ur högtalarna samtidigt som Alve sitter i soffan och är helt uppslukad av ipaden. Penicillinet gör sitt.
Det är familjen med sambo, tre barn och två katter som Patrik ägnar sin tid åt när han inte jobbar.
De formella arbetstiderna mellan 07.00 och 16.00 är lite svåra att hålla sig till när man heter Patrik Stenman. Han arbetar som platschef för industrisanering och har sin bas i Skellefteå, men har också personal i Piteå. Närsomhelst kan en kund ringa med ett akut problem som måste åtgärdas. Att vara med där det händer, från start till slut är något Patrik gillar väldigt mycket.
– Tiderna 7–16 kan lika gärna bli 7–22. Jag brinner för det jag gör och kan inte säga att jag har direkt tråkigt på jobbet. Ingen dag är den andra lik, säger han.
November till februari är vanligtvis lågsäsong, men efter påsk väntar årets första fabriksstopp vilket innebär ungefär 28 dagars arbete dygnet runt för Patriks stab.
Själv började han jobba inom saneringsbranschen 2005.
– Jag blev inskickad, iförd en heltäckande mask, i en panna med instruktionerna ‘Här ska det bli rent’. Vi gör det jobb som ingen annan vill göra. Det kan vara både smutsigt, trångt och varmt. Vi är oftast först in vid en sanering. Det kan vara jobb på allt från de tunga industrierna till privatpersoner som drabbats av vattenskador exempelvis.
Från att ha gjort manuella saneringsarbeten i nio år blev han senare arbetsledare och kort där efter platschef.
– Jag är på jobbet 06.30 och dricker kaffe med killarna. Ofta ser jag dem inte mer under dagen eftersom de är ute på jobb. Jag svarar på mejl, räknar på jobb, ser till att projekt avslutas, faktureras och följs upp, attesterar leverantörsfakturor och löner och så vidare. Det är mycket planering. Plötsligt kan en kund ringa som jag måste ut och träffa. Det händer mycket och jag får vara med och påverka och bygga företaget och nya rutiner.
Det sämsta med jobbet är pressen han har på sig själv att prestera. Det kan bli rätt stressigt, men han tycker själv att han har en rätt hög tröskel.


Med ett förflutet i punkrockbandet Skumdum är musiken en stor del av Patriks liv, även om just bandet ligger på is för tillfället. I källaren hemma finns ett rum där skivor, gitarrer och andra instrument trängs.
Hårdrocken ligger fortfarande som bakgrundsmusik hos Alve i vardagsrummet. Han är van eftersom musiken är hans pappas största intresse. Detta syns inte minst i musikrummet i källaren. Här trängs en gedigen LP-samling tillsammans med bland annat gitarrer, keyboards och dragspel.
– Här är alla instrument välkomna, säger Patrik.
Han säger sig lyssna på allt förutom dansband och religiös musik. Det får gärna vara trummor och gitarr inblandat, men ”en bra låt är en bra låt”.
Patrik har ett förflutet inom punkrockgruppen Skumdum som turnerat runt i Spanien, Frankrike, Japan, Sverige, Norge och Finland.
– Japan var speciellt. De stod knäpptysta och lyssnade på mellansnacken och sedan röjde de när vi spelade. Jag skulle gärna åka tillbaka.
Hans främsta instrument är gitarr, men begränsar sig inte.
– Stränginstrument, trummor … Jag spelar vad som helst. Säg bara till så spelar jag.
Skumdum har tagit paus på obestämd tid, men replokalen finns kvar och bandmedlemmarna träffas ibland, då mest för att umgås.
– Jag saknar musiken extremt mycket, men just nu tar jobb, barn och familj nästan all tid. Jag brukar fjanta runt här hemma och spela för barnen, säger Patrik och lägger tillbaka en gitarr i ett fodral fyllt med klistermärken som varit med runt i världen.
Det är dags för Alve att släppa taget om ipaden och hänga med pappa en sväng till jobbet för att kolla läget. På plats mutas han med en tablettask som snabbt spills ut över heltäckningsmattan på kontoret. Det gör inte så mycket för det roliga börjar nere i verkstaden. Här finns saker att undersöka mycket noga. Högtryckstvätt, verktyg och framför allt den snurrande takfläkten är intressant.
Patrik får ett samtal. Det har skett en arbetsplatsolycka i Skellefteåtrakten och en person befaras ha dött efter fall från hög höjd. Ryktet har nått en kollega i Domsjö som ringer för att kolla att alla på Delete är okej, och det är de.
Risk för olyckor är ständigt närvarande och något som alla på företaget tar på största allvar.
– Många jobb är rutinjobb där personalen sköter genomgång av säkerhet innan start, men ibland krävs noggrannare genomgångar innan arbete kan påbörjas. Då tillsammans med kund för att dokumentera och garantera att arbetet kan utföras så säkert som möjligt. Säkerheten är viktigast. Alla ska komma hem från jobbet – det går inte att tumma på. Ofta vistas personalen i dålig miljö där det är viktigt att ha rätt utbildning och rätt skyddsutrustning på sig.
En sugbil körs in i verkstaden. När det finns tid över går den åt till materialvård vilket också är en del av säkerhetsarbetet.
Aimo Vesterlund och Kenth Holmgren jobbar ihop som operatörer. Aimo är rätt ny på bygget då han började i augusti förra året medan Kenth har jobbat länge, även tillsammans med Patrik. Han beskriver sig själv som lite otursförföljd.
– Jag är nog den som håller mest koll och är medveten om risker runtom. Ändå har jag drabbats, säger Kenth.
Han berättar om hur han en gång fick en tegelsten i huvudet. Som tur var tog den på sidan av hjälmen. Eller den gången då han och Patrik var ute på ett jourjobb och en lavin av filterstoft rasade ner över dem.
– Vi hade damm innanför visir, skyddsmask och kläder. Det enda jag tänkte på var att vi skulle ta oss ut därifrån, men jag såg ingenting. När vi kom ut stoppade jag munnen full med snö och kräktes. Det var tur i oturen att materialet som skulle vara över 100 grader varmt nu var runt 40. Om jag har nio liv så är jag som på sluttampen nu, säger Kenth och skrattar.

Björn Kristoffersson, Patrik Stenman, Aimo Vesterlund och Kenth Holmgren tar kafferast och pratar en stund. När de är ute på jobb är de alltid två och två i bilarna. Dels för att kunna hjälpas åt om problem uppstår med själva bilen, men också för att kunna hjälpa varandra. Som till exempel om någon skulle fastna i sugen. – Jag vet inte hur många gånger jag gjorde det under min första arbetsvecka. Det är helt omöjligt att ta sig loss själv, så då är det bra att vara två, säger Aimo Vesterlund.
– Den gången var ett typiskt exempel på hur fort det kan gå fel när det brister i kommunikation och rutin. Fläkten som höll filtret med drag stängdes av efter att vi fått klartecken att öppna luckan, vilket skulle gjorts i omvänd ordning, säger Patrik.
Det är kafferast och snacket mellan arbetskamraterna är hjärtligt. En AIK-tröja sitter på väggen, i sann lokalpatriotisk Skellefteåanda.
Alve river ner ett papper på golvet som han råkar trampa på.
– Pappa upp i dagen, konstaterar Kenth.
Text: Johanna Lindqvist
Foto: Malin Grönborg
