2019-11-19
Rivning av Storbron i Sundsvall
Envisheten tog honom tillbaka till jobbet
En kastvind räckte för att olyckan skulle vara framme rejält. Lastbilshytten totalkvaddades och Rasmus Ölund hamnade på sjukhus. Men trots ett brutet bäcken och tre veckor på sjukhus var han på jobbet efter halva sjukskrivningen.
– Jag ville tillbaka och börja arbeta, säger han.
Nästan tomma chipsskålar står på bordet i fikarummet. De plus grillen utanför vittnar om att det varit något slags partaj i Deletes lokaler i Skellefteå.
– Jo, vi åt middag tillsammans för några dagar sedan, säger Patrik Stenman, platschef.
Gemenskapen på arbetsplatsen är stor och gemytligheten märks tydligt när snacket går vid kaffeautomaten. Rasmus Ölund och Kenth Holmgren slår sig ner vid bordet. Rasmus har jobbat som industrisanerare i ett och ett halvt år, men redan efter sex månader hade det kunnat sluta riktigt illa. Han var på väg tillbaka från ett utfört jobb tillsammans med en kollega som körde lastbilen.
– Oftast är vi ensamma i bilarna, men den här gången var vi två, säger han.
Rasmus satt med sin telefon och hörde sin arbetskompis skrika till. Nästa minnesbild är att han ligger fastklämd utan att kunna röra sig. Bilen hade blåst av vägen ner i ett dike och förarhytten var totalkvaddad. Kollegan lyckades ta sig ut genom framrutan, men var så chockad att han inte fick ordning på sin telefon. Rasmus fick tala om för honom att ringa 112.
– Jag hade tryckts mot sängen bakom mig och mina ben satt fast. Vi försökte bryta loss dem, men det gick inte. Jag satt också fast vid bröstkorgen och vi skar bort ludd från sängen så att jag kunde andas bättre, berättar Rasmus.
När räddningstjänsten kom tog det två timmar för dem att få ut Rasmus. Väl inne i ambulansen åkte han 50 meter till en helikopter som sedan tog honom till Umeå universitetssjukhus. En resa på 20 minuter.
Patrik fick ett telefonsamtal från en medarbetare om att Rasmus och hans kollega kört av vägen, men förstod inte allvaret.
– Jag ringde direkt till Rasmus men hans arbetskompis svarade. Jag kände mig helt hjälplös och kunde inte göra något. Jag fick olika besked hela tiden. Ena minuten var Rasmus död, andra minuten var han glad. Det blev för mycket för mig och jag reagerade med att bli helt lugn.
Samma kväll åkte Patrik till olycksplatsen och kunde konstatera att det inte fanns mycket kvar att rädda av lastbilen.
– Förmodligen fick de en kastvind. Det var tur i oturen att bilen landade mot en stor jordbank, för bakom den fanns ett stup med en bäck nedanför. Det här är ett exempel på hur dåligt det kan gå. Krishantering och hjärt- och lungräddning kan vi träna, men inte inför att något sådant här ska hända.
Det visade sig att Rasmus fått blåmärken på lungorna, ett bäcken som gått av och en fraktur mellan sista ryggkotan och svanskotan. Från olycksdagen den 27 september 2018 sjukskrevs han i sex månader framåt.
– Jag låg i två, tre veckor på sjukhus och det blev mycket internetshopping. Det fanns ju inget annat att sysselsätta sig med, säger Rasmus.
Efter tre månader hade han fått nog av att gå hemma. I mellandagarna ringde han Patrik och sa att han var less på att vara ledig.
– Jag var så rastlös och hade ingenting att göra. Jag ville tillbaka till arbetet och började jobba heltid på en gång. Till en början kände jag av bäckenet och ändan domnade bort. Jag fick ångra mig när jag kom hem på kvällarna, för då hade jag ont. Jag kan fortfarande känna av bäckenet och ryggen ibland.
Kenth, som är arbetskompis till Rasmus, menar att det krävs ett speciellt psyke för att platsa som industrisanerare.
– Man måste vara en tjurskalle och gilla utmaningar. Men att inte belasta kroppen fel är en utmaning. Har du fel vinkel på ryggen orkar du inte, men med rätt arbetsställning kan du stå en hel dag.
Det är inte första gången Rasmus varit otursdrabbad. Med två års mellanrum verkar olyckorna komma.
– Först bröt jag ansiktet och lårbenet när jag körde cross. Sedan bröt jag fotlederna, också när jag körde cross. Nu kan jag inte köra längre. Fotlederna klarar inte vibrationerna.
Intresset för lastbilar kommer från farfar och pappa. När han var sjuk från skolan som liten fick han hänga med pappa nio timmar om dagen ute på vägarna.
– Jag valde mellan att bli mekaniker eller köra lastbil. Jag provade först mekaniker, men det var så tråkigt så då började jag köra lastbil åt kommunen. De hade också slambilar och jag fick upp ögonen för det. Det var något mer än att bara köra fram och tillbaka. Det är roligast att göra saker, säger Rasmus.
Ingen dag är egentligen den andra lik. Det kan vara planerat jobb att hämta in spillolja eller fixa ett kök där det blivit stopp i avlopp. Ibland kommer veckovis planerade jobb från till exempel Stena.
– Det är alltid kul att jobba tillsammans med någon och göra sådant jag aldrig gjort förr. Nya saker är roligast.
Patrik imponerades av Rasmus när han började jobba för Delete.
– Han lärde sig så himla snabbt och tog för sig i arbetet. Efter en månad var det som om han inte gjort annat.
Kanske hänger det ihop med rastlösheten och den där tjurskallen.
– Det är lika bra att göra saker själv, då vet man att det blir gjort och det blir bra, säger Rasmus.
TEXT: JOHANNA LINDQVIST
FOTO: MALIN GRÖNBORG
Besök vår hemsida på www.delete.se
