2019-11-19
Rivning av Storbron i Sundsvall
En titt i verksamheten & verkligheten
Jag är av uppfattningen att bara genom att förstå varandra så gör vi ett bra jobb tillsammans. Om jag visar killarna som är ute och sprängsotar vad som krävs för att jag ska kunna göra mitt jobb, till exempel om de inte reggar sin tid kan jag inte fakturera rätt, då kan jag inte ordna allt i tidssnurran, som i sin tur ska gå till lön, regga traktamenten för rätt ersättning och så vidare. Då är det ju också lika viktigt för mig, som sitter hela dagarna med en dator framför näsan, att höja blicken och se vad som händer ute på plats på industrierna där dom jobbar.
Jag fick chansen att följa med och hjälpa till att utföra service på några av våra fasta sotapparater (SPG) hos Fortum Oslo, i Norge. Jag har ju arbetat inom sprängsotning i flera år nu, men på den nivån att jag får ett artikelnummer på ett papper, så kan jag fakturera, eller beställa, eller vad som nu behöver göras. Men att få skruva isär en maskin och se var alla delar sitter, lära mig varför vi byter vissa delar och andra inte, det är något annat det.
Mitt första intryck av industrin vi var på, Klemetsrudanlegget, var att dom var så noga med säkerheten. Det började med att jag fick göra en lokal säkerhetsutbildning med tillhörande prov. Det var en bra inledning och jag höll dessa säkerhetsregler i huvudet under hela tiden vi arbetade.
Varför ska man ha på sig en viss säkerhetsklädsel? Jo för att på en så stor arbetsplats vet man inte alltid vad de andra gör, och att synas ordentligt kan vara avgörande för att inte bli påkörd.
Varför är hjälm obligatorisk på området? Jo, för herre vad många saker det finns i ett pannhus som du kan råka köra huvudet i. Det går antagligen inte att bygga bort alla vinklar och kranar och grejer. Istället ser man till att inte en människa går in utan hjälm. Smart!
Jag var imponerad över att så många människor kan jobba tillsammans fast ändå med vitt skilda saker, och att det fungerar. Jag vet att detta kräver sin organisation och att alla följer de regler som finns. Det är när man börjar nalla på säkerheten som olyckor är framme.
Sen var det så klart kul att meka med våra maskiner. Jag lärde mig en hel del och fick faktiskt användning av det redan ett par dagar efter jag kommit hem, då jag kunde supporta en av våra killar per telefon. Stolt Lisa!
Något som också växte var min respekt för den miljön ”mina” killar jobbar i – inte bara någon gång ibland, utan varje arbetsdag. Att stå och sprängsota, eller dra i och ur stora bultar med 150 Nm, bära tung utrustning, och att gå upp och ner för otaliga trappor i pannhusen, i 45 gradig värme – det känns rent fysiskt. Lukten av sopförbränning vande jag mig vid efter bara ett litet tag, jag gissar att lukten av sulfat eller annat mumsigt också avtar så småningom. Men jag njuter lite mer av den friska luften utanför nu när jag varit med på insidan. Men just värmen vet jag inte om man någonsin riktigt vänjer sig vid. Vi har så klart redan tidigare pratat om säkerheten med att arbeta i denna varma miljö och hur viktigt det är att exempelvis dricka ordentligt med vatten. Jag kunde förstå det rent teoretiskt innan, men nu vet jag också hur det känns.
Det är inte för inte som Carina Berg var just hos Delete och jobbade – våra killar och tjejer ute i verksamheten gör verkligen ett av Sveriges tuffaste jobb!
