Väl planerat är hälften gjort

Uppdraget är klart och tydligt, men inte enkelt. Stålverket i Koverhar i Hangö står tomt, och det ska rivas ned till grunden.

Stålbruket i Koverhar byggdes i början av 1960-talet. Fabrikens sista ägare gick i konkurs 2012, och sedan dess har inget företag visat intresse för att fortsätta verksamheten. Delete köpte fabriken för rivning år 2014. Entreprenaden har nu fått upp farten, men det finns fortfarande stora insatser och intressanta utmaningar kvar på listan.

– Det handlar inte om att vi bara river allt och transporterar avfallet till deponi, utan vi återvinner allt material som vi kan, för materialen kan användas på många olika sätt, berättar Nikolas Ruotsalainen från Delete.

Artiklar

Publicerad 2016-03-23

Återvinning och nyanvändning

Det finns gott om återvinningsbart material på fabriksområdet. Metall och betong kan användas på nytt men även en del av stålbrukets maskiner och anläggningar är fortfarande helt användbara och intresserar köpare från olika håll i världen.

Enligt Ruotsalainen är rivningen av fabriken i Koverhar ett självklart uppdrag för det miljövänliga Delete. Om stålverket revs på fel sätt skulle det uppstå stora miljöskador.

– Vi siktar på att återanvända så mycket av materialen och maskinerna som möjligt. Alla skadliga ämnen, som asbest och tunga oljor, behandlas omsorgsfullt så att de inte skadar miljön, berättar Ruotsalainen.

– Målet är att fabriksområdet i Koverhar ska kunna användas för industriell verksamhet i framtiden.

Den eviga fabriken rivs

Stålverket i Koverhar byggdes på 1960-talet. På den tiden planerade man för att stålverket skulle hålla i evighet så att de välbyggda konstruktionerna kunde gå i arv från generation till generation.

I området finns 50 byggnader av vilka drygt 30 ska rivas. De flesta av dem har stålkonstruktion. Då använde man mycket mer stål och betong i konstruktionerna än man gör i dag. Exempelvis tog det cirka två månader att riva fabrikens råvarusilo.

– Betongen i silon var så tjock och konstruktionen innehöll dubbelt eller tredubbelt mer stål än vad som används i dag, förklarar Ruotsalainen.

Det finns en del ritningar för fabriksbyggnaderna i Koverhar, och de kan användas för planering av rivningsarbetena. Det finns också många konstruktioner och objekt över vilka det inte finns några ritningar alls.

– Då är planeringen och genomförandet av rivningen ett krävande arbete, men det är uttryckligen vår specialitet, säger Ruotsalainen.

Nytt liv för maskinerna

Fördelen med det robusta och hållbara bygget är att en del av maskinerna och utrustningarna fortfarande är helt funktionsdugliga och kan återanvändas i en annan fabrik. Delete har redan sålt maskiner och utrustningar till en del finländska aktörer, men i huvudsak kommer köparna från utlandet.

– Vi har hittat ett par köpare i Centraleuropa, och en del av utrustningen har gått ända till Indien. Nu har Delete också hittat köpare i Nordafrika och Nordamerika, berättar Ruotsalainen.

Enligt honom kommer maskinerna till god användning hos de nya ägarna. Det sparar på miljön eftersom man slipper tillverka ny utrustning.

– Den allra bästa återvinningen är naturligtvis att en maskin återtas i användning.

Stålverk runt om i världen har mycket likartade processer, vilket möjliggör återanvändningen. Utrustningen från Koverhar får därför i huvudsak ett nytt liv i andra stålverk. Utöver stålverksmaskiner finns det också en del andra maskiner och anläggningar i fabriken, eftersom fabriken bland annat hade ett eget kraftverk som var avsett för den egna verksamheten.

Utrustningar som användes utanför stålproduktionen, till exempel motorer, kan hitta användning även i andra fabriker, inte bara i stålverk.

Samspel och affärer

Väl planerat är hälften gjort. Det är en grundläggande princip för Ruotsalainen och tjugotalet rivningsproffs hos Delete.

Vid ett rivningsarbete kan man inte bara gå på utan planering. Det skulle inte bara äventyra säkerheten utan sannolikt även skada miljön och förstöra utrustning som ännu är i användbart skick. Därför deltar proffs inom många olika branscher i entreprenadens inledande skede.

När den egentliga entreprenaden inleds, finns det lyftkranar och arbetare på arbetsplatsen. Den verkliga styrkan i en stor operation uppkommer uttryckligen genom samarbete.

– Experter inom olika branscher arbetar samtidigt på olika håll i fabriken som ska rivas, förklarar Ruotsalainen.

Projektet i Koverhar inleddes för drygt ett år sedan. En del av fabriken har redan rivits, men i detta skede tar Delete också tid på sig att sälja de återvunna maskinerna och anläggningarna.

Att hitta köpare kräver inte bara förtrogenhet med stålbranschen, utan också förmåga att göra affärer och kunskaper om olika kulturer eftersom maskinerna och anläggningarna hittar sina nya hem på olika håll i världen.

För närvarande står en stor del av de utrustningar som är till salu inne i den öde fabriksbyggnaden. Den mest krävande arbetsuppgiften håller på att starta, där maskinerna ska monteras loss och transporteras ut i världen. Samtidigt utförs sorterande rivnings- och nedmonteringsarbeten med tanke på återvinningen.

– Till exempel systemet för hantering av masugnsdamm har skickats till Centraleuropa, berättar Ruotsalainen.

Krävande rivningsobjekt

En del av de återvunna utrustningarna transporteras i container från Koverhar hamn och en del från hamnen i Hangö. I fabriken finns till exempel två blandare som behandlar smält metall. De väger cirka 140 ton per styck, och kan inte monteras isär i någon större omfattning.

– Vi kan sannolikt ta loss locket, men i övrigt måste de transporteras som de är, säger Ruotsalainen.

– När anläggningarna är så här stora måste vi bland annat tänka på viktbegränsningarna i hamnarna, dvs. hur många ton per kvadratmeter hamnkonstruktionerna klarar av. Nedmonteringen och lastningen av varje stor anläggning är ett arbete av projektkaraktär.

Varje rivnings- och nedmonteringsentreprenad är på ett sätt unik eftersom byggnader och industrianläggningar i princip inte är planerade för att bli rivna. På stålverket i Koverhar är förhållandena krävande eftersom man tidvis måste arbeta med mycket grova konstruktioner, och ibland på mycket höga höjder.Varje arbetare måste veta exakt vad de ska göra, men ändå vara beredd på överraskningar.

– Även om vårt team har massor med erfarenhet och unik kompetens, ger detta projekt personalen en hel del ny erfarenhet. Beredskap att möta nya utmaningar kräver karaktär, säger Ruotsalainen.

– Man måste också vara beredd att arbeta på kompetensområden där man inte känner sig helt bekväm, avslutar Ruotsalainen.

Text och bild: Mikko Huotari