Startskottet för avvecklingen av kärnkraft i Sverige

Pilotprojekt

Forskningsreaktorn på Studsvik är den andra reaktor som byggts i Sverige, den första uppfördes på KTH, i betydligt mindre skala. I samma ordning som de nu rivs. Reaktorn på Studsvik byggdes som materialforskningsreaktor för neutronexperiment. Bland annat testades olika bränslen för att avgöra hur robusta de var och i reaktorn tillverkades också radioaktiva isotoper.

”Vi ser den här avvecklingen som ett pilotprojekt för avveckling av kärnkraft. Nu tar vi fram ett underlag för hur avveckling ska bedrivas i Sverige. Det här är startskottet och framöver har vi flera reaktorer som ska rivas. De ser inte likadana ut men momenten som krävs för godkännande av myndigheter är de samma.” säger Kjell Westerberg. ”Tajmingen för de företag som kliver på nu är helt rätt. De som tillförskansar sig rätt kompetens för den här typen av uppdrag har möjlighet att vara med under många år framöver.”

Upphandlingsunderlaget från SVAFO var omfattande och man skulle presentera hur rivningen skulle genomföras moment för moment. Westinghouse letade efter en samarbetspartner med de rätta förutsättningarna och valet föll på Delete. En av anledningarna var tidigare referenser från rivningen på KTH. Tillsammans arbetade de fram det anbud som vann budgivningen. Innovation och nya idéer hjälpte till, och nu är specialanpassad utrustning en del i det vinnande konceptet.

Per-Olof Nilsson är ansvarig platschef för Westinghouse. Han har tidigare erfarenhet från ombyggnationer på kärnkraftverk och arbetar i vanliga fall som processingenjör med installationer och systemkonstruktioner samt byggnadsventilation i samma bransch. ”Under processen arbetade vi fram lösningar för hur vi skulle utföra rivningen. Delete hade bra idéer. Säkerligen en stor del i att vi kunde kostnadseffektivisera och därmed räkna hem offerten. Bland annat utvecklade de utrustning till en demoleringsmaskin som nu tagits fram speciellt för ändamålet. Det finns också utmaningar i projektet som gör att man är noga med vilka man arbetar tillsammans med. Byggnaden är gammal och vissa ritningar är bristfälliga. Betongen kan vara radioaktiv, vilket är svårt att avgöra visuellt, därför måste all rivning utföras med försiktighet och ibland fjärrstyrt från en skyddad position. Man kan inte bara riva på.” förklarar Per-Olof Nilsson.

Deletes tidigare erfarenheter, rivningen på KTH och Olkiluoto i Finland har varit till stor hjälp under planeringen. Joacim Ericsson, affärsområdeschef för rivning på Delete: ”Vi blev kontaktade av Westinghouse våren 2015, då visste vi egentligen inte så mycket om just detta jobb, men att avvecklingen av kärnkraftverk var på gång, det visste vi. Vi träffades och diskuterade uppdraget, samt presenterade bolagen för varandra. Vi förstod redan i ett tidigt skede att vi tillsammans med Westinghouse skulle utgöra ett mycket starkt team. Det är ett unikt projekt och det är spännande att vara med och utveckla konceptet i Sverige.” säger han.

Kasunbygget – bättre än förväntat

En stor utmaning i projektet har varit att upprätthålla en arbetsplats som funkar även för den dagliga driften medan rivningen pågår.

”Vi har skapat en helt inkapslad miljö som demoleringsmaskinen arbetar i. Delete byggde en stor kasun runt hela den biologiska skärmen. Det innebär att det är helt dammfritt för personalen utanför att arbeta och därför kan den dagliga verksamheten fortsätta som vanligt. Vi upplever att samarbetet mellan oss, Delete och SVAFO är riktigt bra, och vi anstränger oss å det yttersta för att inte störa.” säger Per-Olof.

Kasunen har även visat sig fylla en rad andra funktioner. Bland annat är den en del av avfallshanteringen, den skyddar lokalen runt omkring, och den skapar ett visst undertryck. Vilket förbättrar arbetsmiljön och är ett krav vid den eventuella asbestsaneringen. Den är också enkel att hantera då den är både demonterbar och flyttbar.

”Den har visat sig vara väldigt ändamålsenlig, och alla inblandade är oerhört nöjda med lösningen.” säger Per-Olof.

Arbetet utförs i tvåskift. Kross och transport sker dagtid och bilningen sker kvällstid. Allt material rivs ner, krossas, packas. Hanteringen är viktig då SVAFO vill friklassa så mycket som möjligt av materialet. För Westinghouse är det viktigt att de kan friklassa lika mycket som utlovats. Mellan- och slutförvaring av radioaktivt avfall är kostsamt så prisskillnaden mellan material som friklassas respektive går till slutförvaring är stor, och det är framförallt en miljöfråga.

Kjell Westerberg på SVAFO förklarar: ”En radiologisk kartläggning av allt material görs. Man måste avgöra avfallstyper och mäta hur mycket radioaktivitet som finns i materialet. För att få friklassa måste det bevisas att det är fritt från aktivitet. Kollin mäts, granskas och godkänns av experter från SVAFO. Det som friklassas hämtas upp och återanvänds. Det som inte friklassas kan ha en låg aktivitet – då ansöker vi om villkorlig friklassning och materialet får begränsade användningsområden. Det material med något högre aktivitet packas i speciella behållare och mellanlagras innan det går till slutförvaring.”