Nya Slussen tar form: Ett prestigeuppdrag där logistiken är den största utmaningen

Det är tisdagsmorgon då jag rör mig mot Stadsgården vid Slussen. Cyklister swischar snabbt förbi på tillfälliga cykelbanor medan fotgängare gör sitt bästa för att, med hjälp av informativa skyltar, undvika att bli påkörda av stressade cyklister eller bilister. Det är rörelse precis överallt. Under marken slingrar sig tunnelbanan som varje dag för 270 000 människor genom den omtalade trafikplatsen. Som om inte det räckte så tillkommer även stadsbussar och den lokala kollektivtrafiken från Nacka/Värmdö. Få platser i landet har samma genomströmning av folk som Slussen.

Väl uppe i projekt Slussens kontorslokaler, vars stora fönster ger en utmärkt uppsikt över byggarbetsplatsen nedanför, förklarar Lars-Olof Dahl att det är logistiken som är den stora utmaningen med det prestigefyllda projektet.

– Men det var värre i början när kryssningsfartygen kom in med alla turister och skyltningen inte var hundra. Lokalbefolkningen hittade inte ens till sina bussar och då blev det förstås lite strul.

Både han och Martin Klimt förklarar att det är smidigare i dag. Turisterna har visserligen fortfarande svårt att hitta, men så kunde det å andra sidan se ut även innan de första spadtagen togs för att förverkliga nya Slussen, säger Martin Klimt.

– Stockholmarna däremot vet vid det här laget att det är ett byggområde och åker inte här. Även cykeldelen fungerar mycket bättre nu.

Stockholms Stad, som finansierar hela byggnationen, ansvarar för all extern kommunikation i form av de ständigt uppdaterade skyltarna. På Södermalmstorg liksom på flera platser står servicevärdar framför avstängningar och hjälper folk som har svårt att hitta rätt. Många av de som passerar har en relation till platsen sedan generationer tillbaka och åtskilliga plockar upp kameran eller mobilen för att föreviga den historiska förvandlingen. Men några problem med obehöriga har de inte haft, säger Lars-Olof. Om man bortser från väl entusiastiska Pokémonjägare.

– Pokémon placeras ut överallt utan att de känner till att det här numera är en byggarbetsplats. En dag var det 200 personer som stod vid grinden och skulle in för att jaga ett monster. Det är ett nytt fenomen.

DRÖMPROJEKT MED HÖG ÅTERVINNINGSGRAD

Vi som regelbundet besökt den nu 80-åriga Slussen kan vittna om hur den under lång tid vittrat sönder. Samtidigt är det en klassisk plats med stor betydelse för många människor och det är just det som gör detta till ett speciellt projekt för Lars-Olof.

– Rivningstekniskt är det inte så annorlunda egentligen, det är mest en massa betong som ska härifrån på ett lugnt och sansat vis så att inte tredje man lider för mycket. Vi använder mycket sax och så lite hammare som möjligt för att minimera ljudnivån. Men platsens historia är speciell och av den anledningen är detta lite av ett drömprojekt, säger han.

För tillfället har Delete fyra medarbetare på plats och tre grävmaskiner – en 60-tonnare och två 30-tonnare. Dagen efter vi ses ska en del av det som rivits lastas upp på lastbilar för att köras ut till Västerhaninge där betongen krossas och återanvänds. Lars-Olof uppskattar att de ligger på en total återvinningsgrad på 98-99 procent.

–  Nu är hela vägen till Slussen BK1-klassad vilket gör att vi kan köra ut fullastade bilar och samtidigt få ned mängden lastbilar som kör in i staden. Även det är en fördel ur miljösynpunkt, att vi kan halvera antalet lastbilar.

• Hur många lastbilar blir det per dygn?

– Det går stötvis. Den senaste månaden har vi bara rivit, men nu ligger massorna färdiga att tas ut. Det kommer ta ungefär två veckor att köra ut.

– Jag tror att det är totalt 5 000 kubik betong som ska köras ut i den här etappen, inflikar Martin.

Kenneth Svensson, från Arkeologikonsult som arbetar med arkeologiska undersökningar av Slussen.

Vad gömmer sig under marken? 

– Vi har hittat ruinerna efter en bebyggelse, kvarteret Ormen, med rötter från mitten av 1600-talet. Minst ett kök och något förrådsutrymme har kommit fram och vi har sett flera rumsinredningar. Det är fina byggnader med putsade väggar som varit svagt röda eller rosafärgade. Genom källmaterial ser vi att det är hyfsat välbärgade människor som bott i kvarteret, handelsmän och segelmakare.

Vad är det ni söker nu?

– Vi är ute efter den materiella kulturen. Vad de har lämnat efter sig i form av sopor, keramik och glas, för att se vad de åt till middag och sådana saker. Det är det vardagliga livet, sådant man inte kan spåra genom andra källor, vi är intresserade av. Vi grävde på Södermalmstorg 2013-2015 och då kom vi ner hela vägen till vikingatiden. Men 1600-talet är nog så spännande.